Den nya romanen om Kjaerstad är, som vanligt, något utöver det vanliga. Jag läser långsamt och njuter av vartenda ord. Uttryck som palladio och cortexfattig är nu mer vanligt förekommande i mitt ordförråd än tidigare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar